En politiker som delar Jimmie Åkessons islam-panik är som bekant Jan Björklund. Han vill till och med förbjuda heltäckande slöjor med hjälp av två huvudargument : 1. I en vård/omsorgssituation ska man slippa mötas av en person som inte visar sitt ansikte. 2. Vi ska tydligt markera mot det kvinnoförtryck som burqan symboliserar.
Okej. Man kan komma med en rad invändningar mot detta utspel. I och med att det berör ca tio individer i Sverige kan det exempelvis tyckas absurt att se det som ett så stort samhällsproblem att man vill lagstifta mot det. Hysteriskt någon? Vidare kan man ifrågasätta på vilket sätt kvinnor i burqa - om de nu är så förtryckta som Jan utgår ifrån att de är - blir hjälpta av att burqa förbjuds. Är det inte då rimligt att tänka sig att de blir mer isolerade i hemmet än innan? Sen finns det ytterligare argument mot det, men man kan snabbt konstatera att detta handlar om att än en gång skapa en vi och dom-retorik. Men varför är det just slöjan som får tjäna detta syfte? Varför är den egentligen så hotfull?
Jag tror att :
Det västerländska samhällets könsroller bygger i hög grad på kvinnan som objekt, mannen som subjekt. En kvinna är en person som blir betraktad och bedömd av män. Hennes kropp tillhör alla, utom henne själv. En man är en person som betraktar kvinnor och som sedan gör sin bedömning. En slöja sätter detta binära förhållande ur spel. Är det därför den är så provocerande för Jan m.fl? Tar slöjorna ifrån Jan Björklund hans position som subjekt och därmed man? Jag skulle svara ja på den frågan. De muslimska tjejer jag känner som bär sjal talar om den som ett sätt att värna om integriteten. De har tydligen ingen lust att visa sig för varken Jan eller någon annan de inte känner. De är undflyende. Hemliga. Vägrar låta sig definieras. Är det just detta som sticker i ögonen på oss "västerlänningar" - kvinnor som tillhör sig själva? Kvinnor som själva sätter villkoren för när, av vem och hur de ska betraktas? De är inte tillgängliga för vem som helst! Allra minst för Jan Björklund! Inte konstigt att han känner sig ledsen och kinkig...
Vidare upplever jag att slöjan dessutom hotar västerlandets narcissistiska, individualistiska projekt. Låt mig förklara : inom den västerländska kulturen är vi idag mer än någonsin fullständigt fixerade vid det egna jaget. Dagligen manifesterar vi våra åsikter,vår smak, vår s.k. personlighet osv genom kläder och kanaler som facebook och twitter. Man har ersatt gud med den egna identiteten, skulle jag nästan drista mig till att påstå. Sätter man däremot på sig en sjal går identiteten om intet. Man blir en i den stora massan "muslimer" - och det är det enda man blir sedd som. En tjej med sjal ger inte upphov till tankar som : "Undrar vad hon röstar på för parti? Undrar vad hon tycker om Daniel Johnstons senaste skiva?" - hon är bara en muslim, utan åsikter, humor, personlighet. Och att många självmant väljer denna anti-individualistiska position tror jag också uppfattas som hotfullt, och möjligen även hånfullt. Jag är fan sugen på det själv! Men då kanske barn slänger stenar på en, som i Tommelilla. God natt
