söndag 24 april 2011

Jimmie, Jan och den manliga blicken


En politiker som delar Jimmie Åkessons islam-panik är som bekant Jan Björklund. Han vill till och med förbjuda heltäckande slöjor med hjälp av två huvudargument : 1. I en vård/omsorgssituation ska man slippa mötas av en person som inte visar sitt ansikte. 2. Vi ska tydligt markera mot det kvinnoförtryck som burqan symboliserar.
Okej. Man kan komma med en rad invändningar mot detta utspel. I och med att det berör ca tio individer i Sverige kan det exempelvis tyckas absurt att se det som ett så stort samhällsproblem att man vill lagstifta mot det. Hysteriskt någon? Vidare kan man ifrågasätta på vilket sätt kvinnor i burqa - om de nu är så förtryckta som Jan utgår ifrån att de är - blir hjälpta av att burqa förbjuds. Är det inte då rimligt att tänka sig att de blir mer isolerade i hemmet än innan? Sen finns det ytterligare argument mot det, men man kan snabbt konstatera att detta handlar om att än en gång skapa en vi och dom-retorik. Men varför är det just slöjan som får tjäna detta syfte? Varför är den egentligen så hotfull?
Jag tror att :
Det västerländska samhällets könsroller bygger i hög grad på kvinnan som objekt, mannen som subjekt. En kvinna är en person som blir betraktad och bedömd av män. Hennes kropp tillhör alla, utom henne själv. En man är en person som betraktar kvinnor och som sedan gör sin bedömning. En slöja sätter detta binära förhållande ur spel. Är det därför den är så provocerande för Jan m.fl? Tar slöjorna ifrån Jan Björklund hans position som subjekt och därmed man? Jag skulle svara ja på den frågan. De muslimska tjejer jag känner som bär sjal talar om den som ett sätt att värna om integriteten. De har tydligen ingen lust att visa sig för varken Jan eller någon annan de inte känner. De är undflyende. Hemliga. Vägrar låta sig definieras. Är det just detta som sticker i ögonen på oss "västerlänningar" - kvinnor som tillhör sig själva? Kvinnor som själva sätter villkoren för när, av vem och hur de ska betraktas? De är inte tillgängliga för vem som helst! Allra minst för Jan Björklund! Inte konstigt att han känner sig ledsen och kinkig...
Vidare upplever jag att slöjan dessutom hotar västerlandets narcissistiska, individualistiska projekt. Låt mig förklara : inom den västerländska kulturen är vi idag mer än någonsin fullständigt fixerade vid det egna jaget. Dagligen manifesterar vi våra åsikter,vår smak, vår s.k. personlighet osv genom kläder och kanaler som facebook och twitter. Man har ersatt gud med den egna identiteten, skulle jag nästan drista mig till att påstå. Sätter man däremot på sig en sjal går identiteten om intet. Man blir en i den stora massan "muslimer" - och det är det enda man blir sedd som. En tjej med sjal ger inte upphov till tankar som : "Undrar vad hon röstar på för parti? Undrar vad hon tycker om Daniel Johnstons senaste skiva?" - hon är bara en muslim, utan åsikter, humor, personlighet. Och att många självmant väljer denna anti-individualistiska position tror jag också uppfattas som hotfullt, och möjligen även hånfullt. Jag är fan sugen på det själv! Men då kanske barn slänger stenar på en, som i Tommelilla. God natt

5 kommentarer:

  1. Det är synd att så få känner till slöjans historia före Islam. Till exempel att det finns ett helt kapitel om slöjan i Nya testamentet. Till och med ansiktsslöjan fanns tusentals år innan Islam kom. Judiska kvinnor bar den som en symbol för frihet eftersom slavar var förbjudna att bära den. Alla dagens sexslavar är såklart inte fria att bära heltäckande kläder och slöja heller.

    I vissa samhällen var slöjan till och med ett exklusivt extra klädesplagg för kungliga kvinnor. De flesta verkade intuitivt förstå att det var något som ingav större värdighet. Ironiskt när man vet hur det är idag.. Politiker reflekterar inte ens över att det är ett privilegium och en frihet som många kvinnor inte har; att kunna täcka över sin kropp. En stor del av porrindustrin utnyttjar ju trafficingoffer för att ha kvinnokroppar att exponera, men det pratar politikerna däremot inte om....

    Det ses ju som en sådan självklarhet att det är förtryckande att täcka över sin kropp mer än nödvändigt, för kvinnor alltså. När män ska klä upp sig däremot, då är det lika med att de inte visar upp mer än nödvändigt av kroppen. Men det är ingen självklarhet att en kvinna inte behöver visa upp mer än nödvändigt av sin kropp, av någon konstig anledning. Hon förväntas till och med klä sig i vad som alltid annars skulle anses som underkläder när hon ska till stranden. Rätt absurt egentligen. Men många som kan tjäna pengar på kvinnors kroppsnojor inför varje "beach"-säsong tycker nog att det är väldigt bra. Precis som de som tjänar pengar på porrindustrin tycker att det är bra att folk i allmänhet tror att det är mest fria kvinnor som syns där.

    SvaraRadera
  2. Som en icke-muslimsk, svensk kvinna som bär slöja kan jag också tillägga att inte alla som träffat mig utgått ifrån att jag blivit muslim. Däremot håller jag med om att alla identiteter förutom "troende" försvinner för de flesta trångsynta människor. Många har frågat vad jag tillhör för religiös grupp. Nu tillgör jag ingen religiös grupp, men de stör mig inte att bli identifierad med muslimer eller andra grupper där kvinnorna bär huvudsjalar. Inte för att jag känner tillhörighet till några av dom, men för att jag VERKLIGEN inte känner tillhörighet till "vanliga" västerlänningar. Så det känns mer konstigt om jag inte har slöja och mer liknar dem i min klädsel.

    Dessutom så upplever jag att huvudsjalen/slöjans fördelar alla gånger vida överväger nackdelarna. För det blir så många psykologiska fördelar som man inte har förväntat sig eller kunnat föreställa sig innan man provat att bära den. Nu talar jag alltså om den mindre varianten av slöja, jättelika tyger som kvinnan i Tomelilla hade har jag aldrig burit. Och jag kan tänka mig att ansiktsslöja blir väldigt svårt här också. Skulle det vara vanligare skulle jag dock prova på det. Jag skulle inte bry mig om hycklande feminister som säger att man inte ska bära kvinnokläder som ansiktsslöjor, som symboliserar kvinnoförtryck för att en del kvinnor tvingas att ha dem. Och sen själva har högklackade skor och kortkorta kjolar, som alla traffickingoffer tvingas att ha. (Inte mer respektfullt mot dom som blivit befriade från sexslaveri hur vissa sk feminister klär sig än det är med ansiktsslöja gentemot flyktingar från vissa muslimska länder där de var tvugna att täcka över ansiktet.)

    SvaraRadera
  3. Hm... intressant. Jag tycker också att slöjan/sjalen erbjuder vissa oväntade frihetsgrader. Samtidigt är föraktet och belöningarna som samtidigt drabbar kvinnor i så kallat kortkort andra sidan av samma mynt, tycker jag. Alltså att kvinnor alltid värderas efter kroppen och hur de väljer/tvingas hantera kroppen.
    I en ideal värld skulle man inte ens behöva ta ställning och inte dömas efter hur man klär sig eller hur ens kropp ser ut. Tycker jag. Tack att du läser!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, i en ideal värld.. Den här världen är ju så långt från ideal. Jag såg ett avsnitt av debatt om dokumentären "skönhetsbubblan" nyligen. Tydligen är den snabbast växande trenden i plastikoperationer att operera bort blygdläpparna nu(!) Dvs det som annars klassas som den svåraste graden av könsstympning. Svenska kvinnor väljer att gå och få kniven uppkörd i sina könsdelar för att passa in i ett stört skönhetsideal idag! Alltså, det finns kvinnor som flyr över världsdelar för att slippa bli utsatta för detta och så finns det kvinnor som betalar stora summor pengar för att utsätta sig för detta i samma värld.. Problemen som kvinnorna får efteråt är ju desamma oavsett om de gjorde det frivilligt eller inte. (Smärtor vid samlag, svårt att njuta av sex mer, svårt att gå på toa, ont när de sitter osv..) Alltså, det är så j-vla misogynt att jag inte kan tycka bättre om de plastikkirurger som utför detta för att kvinnorna betalar dem för det än de som gör det mot kvinnors vilja. Borde självklart vara ett förbjudet ingrepp även om man kan tjäna pengar på kvinnors sjuka kroppsnojor.

      Radera